Familjelivstexter

 

Min jävla hamster

Köpte Gretchen för bara några månader sedan. I början var hon mysig och social & barnen älskade Hen. Men nu har hon blivit brunstig, bara 7 mån gammal!!!! Sedan dess luktar hon GAMMAL OST! DET ÄR SÅ MAN KRÄKS I MUNNEN! Dessutom håller hon oss vaken om nätterna p.ga så jävla kåt på det förbannade gallret. Har försökt med aceton men hon gnager ändå! Har fått råd att köpa en hane så hon får “leka av sig”. Men jag känner att vi redan har en hamster för mycket som det är! Mottager gärna tips!! 

 

Svar:

Att köpa fler hamstrar kommer som du själv säger inte lösa några problem utan snarare få situationen att eskalera längre fram. Men misströsta inte. Vi har ett djur som både du och barnen kommer trivas bättre med. En björn.

Oerhört lätthanterlig genom vår app. Lukt och avel sköter våra experter. 

 

Ömsar eller död?

Våra eremitkräftor ömsade i juli men tyvärr dog den ena, vet ej varför. Kanske sjuk. Sedan grävde den andra ner sig igen och har inte kommit upp. Jag har skaffat en ny kompis till den (istället för den döda). Kan eremiter gräva ner sig för att dö? Eller är den och ömsar igen? Stör jag den om jag letar efter den?

 

Svar:

Du behöver inte leta efter den. Vi har hittat något som passar din livssituation bättre. Nämligen en sjöbjörn. Lämna tillbaka dina kräftor och lämna över djurhållningen till experter istället.

www.kolmarden.se/fadderdjurtilljul

 

 

Talmanus till Aftonstjärnan

 

Intro

Hej. Jag heter Maj och jag är 41 år. När jag gick på gymnasiet i Bräcke var jag under tre månader målarpraktikant på Aftonstjärnan. Det var den bästa tiden på hela min gymnasietid. Att få arbeta utomhus ljumma våreftermiddagar och sedan få en välbehövlig fika uppe i det lilla krypinet till kök på andra våningen. Ofta stannade jag trots att arbetet var slutfört för dagen kvar till sent på kvällen. Det var alltid något som hände. Jag minns speciellt premiärkvällen för “mycket väsen för ingenting”, inte så mycket om filmen men för den blonda kalufsen i bänkraden snett framför mig som jag under ett magnoliaträd i trädgården pratade med framåt småtimmarna. Idag har vi varit gifta i tjugo år och har tre pojkar. Jag har mycket att tacka Aftonstjärnan för, den var under en period på mitten av 90-talet en stor del av mitt liv och är det fortfarande om än som en svag förnimmelse. 

 

 

Outro

Hej. Jag heter Emanuelle och kommer urpsprungligen från en liten by i Nigerdeltat. Poesi har alltid varit något som legat mig varmt om hjärtat. När Boko Haram kom till min by under våroffensiven för tre år sedan brände de inte bara alla böcker i biblioteket utan fördrev oss också från platsen där vi levt i generationer. Jag är oerhört tacksam att ha kommit till Sverige, och vill hitta ett sammanhang där jag kan dela med mig av min poesi, och träffa andra människor som brinner för kultur. Jag skulle gärna vilja bli en aftonsjäl.

 

 

 

Stämningstext Aftonstjärnan

Det är i början av November och det har precis slutat regna. Det röda neonljuset från Aftonstjärnans skylt spelar vackert mot den blöta kullerstenen. Du öppnar de tunga röda trädörrarna och träder in. Ett häftigt sorl slår emot dig, röster som stegrar sig mot den inglasade stjärnhimlen ovanför. Framför dig pågår ett sammanhang du först har svårt att definiera. Människor dyker upp en kort stund, för att att med hemlighetsfulla leenden glida in i till synes andra skrymslen och sammanhang. (Du hade gått hit idag lite på chans, inte gjort någon större efterforskning, hade fått intrycket att det var ett sådant plats där kultur uppstod lite spontant. Att man bara kan ramla in.)

Och ramlar gör du, vidare in i lokalen, två steg vänster och så är du mitt i vad verkar vara en vernissage. De stora trädinspirerade mönstren, så typiska för konstnären Linne And-Ast slingrar sig över väggarna. Och där mitt i folkvimlet står hon, konstnären själv, och förklarar med yviga gester, något för komikern och aktivisten Emma Knyckare. Så plötsligt små snabba steg som kommer närmare och hur det sedan fladdrar till i ditt byxben. Det är två barn målade som pandor i ansiktet som världsvant och skrattande kryssar mellan de minglande människorna. 

 

Du hade hört basgången redan när du kom in genom dörrarna men musiken blir mer och mer påtaglig när du nu rört dig längre in i lokalen. I sin typisk långa klänning och cowboyboots står Sarah Klang och trollbinder med sin djupa röst. Du stannar upp och gungar med ett tag, vinglaset snyggt balanserandes i vänstra handen. Sedan ett trängande behov. Nöden har ingen lag. Ett toalettbesök är det minsta du vill ägna tiden åt nu. Du kommer ut i en trappa på något sätt, de knarrande steget tar dig upp till andra våningen och plötsligt står du i ett litet kök! Det är ingen toalett men du har redan glömt det som trängde så. Ett diskussion måste ha gått överstyr, stämningen vid köksbordet är upprörd, snart kommer föremål att börja flyga. En av männen vid bordet ber dig om ett ord. Du tvekar. Ett ord? Kiss säger du, utan att undra vart du fick det ifrån. En monolog om kiss tar sin början och stämningen runt bordet blir plötsligt en annan. Lättsamt filosofisk. Nu börjar du ana att det är något slags improviserat skådespel som pågår. I den stora biosalen längre bort i korridoren pågår också en föreställning, eller om det bara är en fortsättning av det du just bevittnade. Salongen är fullsatt och du är ändå överväldigad av intryck så du letar dig ut mot avsatsen precis ovanför den stora trappan. 

 

Där står du ett tag och bara blickar ner mot folkvimlet. Då ser du honom. Han bara står där. Mitt i allt folk och rörelse. Han är till åren kommen, det ser man i blicken som är fäst mot det inglasade taket och stjärnorna där ovanför. En erfarenhet i den blicken men också en ungdomens glöd. Det är ett leende på hans läppar, det är som att han hela tiden har vetat något, som nu blivit sant.  

 

 

Litterär text till antagningen

 

Rummet 

För att ta sig in i rummet var han tvungen att först skjuta barnvagnen i sidled med vänster hand och sedan med höger hand öppna dörren precis tillräckligt för att kunna klämma sig in. Till åren kommen vid sina nästan fyrtio år fyllda, krävde denna manöver en nästan övernaturlig smidighet. 

»Allting går med ett psyke av stål«, rabblade han medan han navigerade sig vidare över dammsugare och utströsslade galgar.  

 

Rummet var mörkt, endast upplyst av det gula ljuset som nästan radioaktivt flagnade från gatlyktan utanför. Han satt på stolen, nej, han satt inledningsvis på sina händer på stolen, gungade fram och tillbaka på de nötta handlovarna för att komma i någon slags stämning på gränsen till trans.  

 

Han hade fått i uppgift från ett läroverk att författa en liten pamflett, något som skulle leda i bevis hans talang inom det skrå han såg sig en framtid inom. Genom fönstret såg han hur älven mörk och glupsk låg i dimma, och hans tankar flöt iväg med vågorna.

 

Ur sin vakna dröm väcktes han plötsligt. Barnet som sussat sött i sin vagga, skrek nu för fulla muggar. Han öppnade fönstret, och i strumplästen hoppade han likt en ung katt ner på gatan och klättrade in genom fönstret till barnets rum. 

 

 

Pressmeddelande ansökning till Yrgo

 

Därför har Little Jinder börjat äta myror

Ni har redan sett oss debattera med Twitters bakåtsträvare under namnet Insekteriatet. 

Ni har sett våra drönarflygningar över Hornstull i Stockholm, Järntorget i Göteborg och Möllevången i Malmö. Svärmen av oidentifierade farkoster som förmörkade himlen för en kort stund fick vissa att ringa polisen, andra att ringa Aftonbladet. Men ingen har vetat vilka vi är, vad vi vill. Nu är det dags att berätta: 

 

Vi är Wasp. Och vi vill få er att äta insekter. 

 

Under hashtaggarna #wearewasp och #insektogram kan ni se folk smaka på våra produkter. Kanske har du redan sett filmen på Little Jinders instagram där en drönare levererar ett Wasp-paket från hennes vän Siri Barje?

– Folk måste sluta vara så skraja för att ändra sina invanda mönster, säger Little Jinder. Vi har nått en punkt där vi är tvungna att tänka nytt. Och myror var faktiskt jävligt gott. 

 

Wasp består av ett gäng dedikerade nördiga tjejer. Vi är en gerillarörelse som i källare och på vindar, under både bostadsrättsföreningars och livsmedelsverkets radar, närt vår passion för insekter som mat. Vi samlade, vi odlade och nu vill vi att ni ska smaka på resultatet.

 

Vi kan inte vänta längre, för att ta ansvar för framtiden måste vi våga ändra våra vanor, inte minst vad vi äter. Så i helgen låter vi vem som helst utmana en vän att våga vara hållbar. Gå in på www.wasp.se och skicka iväg en drönare med ett insektogram till en vän som du tror är tillräckligt modig för att käka insekter. 

 

 

 

Printbrödtext Bergaborgens Förskola (lång)

Vi söker barn i alla åldrar till nästa läsår!

Bergaborgen är en I ur och skur-förskola på Godhemsberget i Majorna, med skogen precis runt knuten. Våra pedagoger är dedikerade för utelek – här räknar barnen inte på »paddor« utan med hjälp av grodyngel i bäcken och pinnar i naturen. Är det en kylig dag får barnen varm choklad tillagad på stormkök och kan krypa in i vindskyddet. På onsdagarna packar vi matsäcken för barnens utflykt, till vår hemliga glänta i Slottskogen för de äldre, medan de yngre får upptäcka närområdet. Efter en förmiddag i det fria sover barnen gott i sina vagnar, ute i den friska luften. På Bergaborgen skapas en miljömedvetenhet hos barnen redan från start.

Hos oss är barngruppen liten och pedagogtätheten stor. Eftersom vi är ett kooperativ innebär det så klart lite extra arbete, men du får också ett verkligt inflytande över ditt barns förskola och en självklar gemenskap. 

Nu söker vi nya naturälskande barn till vår förskola. Hör av dig till ansokan@bergaborgen.se, så ordnar vi ett besök i våra fina inne- och uterum. 

 

Dahlströmsgatan 8/www.bergaborgen.se/facebook.com/bergaborgen

 

 

Printbrödtext Bergaborgens Förskola (kort)

Vi söker barn i alla åldrar till nästa läsår!

Välkommen med din ansökan till ett stabilt kooperativ med I ur och skur-pedagogik – mitt i Majorna. 

ansokan@bergaborgen.se/www.bergaborgen.se/facebook.com/bergaborgen

 

 

 

 

Rim till Printannons Kolmården

 

Eric gadd

Hamstern såg ut som Erik Gadd

bet sönder varenda sladd

Nu blir det inga ljus i granen

Hoppas du blir nöjd med fasanen.

 

Undulat

undulaten pelle genom fönstret stack

honom får vi aldrig back

ledsamt nu 

men med tiden blir det en lustig skröna

nu har vi istället köpt en höna. 

 

Undulat 2

Allt tjat om undulat

nu måste jag dela ett citat

“bättre en älg i kolmården

än fågelspillning på sängbården””

 

Undulat 3

Undulat undulat

detta eviga tjat

tjattrar som besatt

och alltid får man leka tafatt

och så önskar ni er en katt!

 

ja, ni saknar all känsla för förnuft

så istället har vi köpt en struts.

 

Hamster 3

Ni barn är alltid så söta

men djur det kan ni inte sköta

som hamsterhjulet som alltid gnisslar

nu har vi tröttnat och köpt ett djur som 

idisslar!

 

 

 

Persona till Bullens Naturkorv

Christer är tjugotvå år och bor i Högsbo men vill helst bo i Kungsladugård endast ett stenkast bort men ack så långt borta ur ett socioekonomiskt perspektiv.

 

Christer är vegetarian för det mesta. Men äter fisk. Alltså en slags djurrasist. 

Och när mamma lagar mat äter han alla djur. Så det där med rasist stämmer inte riktigt. 

 

Christer har klimatångest, något som mynnade ut i en psykosomatisk sjukdomsbild med intensiv klåda framförallt i arm och benveck. Varken Inotyol eller Scheriproct lindrade besvären så tvåtusennitton bestämde sig därför Christer att införa flygstop. Men redan i Februari blev frestelsen för stor och han bokade en resa till Bali i September. Han hade ju alltid velat lära sig surfa. Då blev inte weekendresan till Gdansk med sin mikroölbryggerifestival heller något större hinder. Man måste stötta de små eldsjälarna tänkte Christer högt. 

 

Med en nästan komplett garderob från Naturkompaniet med märken som Marmot,  Houdini och det svåruttalade Arcteryx ser sig Christer som en vildmarksmänniska av rang. Men i realiteten har Christer på sin höjd vandrat åtta kilometer av Bohusleden i höjd med Tanumshede. Han var tvungen att avbryta vandringshelgen med kurskamraterna i Sociologi i förtid då han feldiagnostiserade sig själv med skyttegravsfot. 

 

Det är Christer som vi vill ha.

Att äta korv.

Bullens naturkorv.

 

 

 

Synopsis Deckaruppgift

En man har hittats död på Hallands Väderö. Mannen hade åkt ut på sista reguljära färjan för säsongen för att undersöka kyrkans förehavanden på ön. Dödsfallet tedde sig till en början naturligt, men vid närmare undersökning visar det sig handla om ett mord. Med ledtrådar i form av dagboksanteckningar, brev och förhör med ortsbefolkning träder en bild fram av en förvirrad man med mindervärdeskomplex fram, som av en slump hamnar i centrum av en världsomfattande konspiration. Den unga polisen Hollander dras snabbt in i hetluften och blir snart själv en måltavla för den uråldriga konspirationen. Konspiration mellan stat, kyrka och kungafamilj.

 

 

Kort text till pensionsmyndigheten

​

Alla vill till himlen men ingen vill ju tänka på pensionen 

Att planera för sin pension är inte det samma som att planera sin egen begravning. Vi dör i regel inte vid 67 års ålder. Vi lever längre än för bara ett par generationer sedan. Anställningar som då var livslånga är nu ofta tidsbegränsade. Att frilansa och att arbeta som egenföretagare blir allt vanligare. Men detta kräver också mer eget ansvar, inte minst när det gäller att planera inför pensionen. Hur vill du leva innan du dör? 

 

Text till SL-kampanj

Sommaren: en text om besvikelse

Du har ljugit för mig hela tiden. Ditt as. Människor runtomkring mig har spätt på denna lögn hela vintern och våren med sina så kallade “solskenshistorier”. De har till och med visat bilder. Bilder jag nu förstår är skickligt förfalskade. 

Det är bilder föreställande lättja i intensiv grönska. Bilder på solbrända barn som leker i strandbrynet. Någon visade även upp en bild på ett älskande par på ett sommaräng. Chockerande i sig, men även för att det uppenbart inte kan ha hänt. 

Vi anlände till Stockholms central för några timmar sedan och familjen är redan i upplösningstillstånd. De säger att vardagen är ett helvete. Då har de inte varit på semester! 

Logistiken för att bara komma hit har varit värre än en expedition till Mount Everest. Det har packats, planerats, bokats tågbiljetter och hotel. Nu behöver vi semester från semestern då vi redan är utbrända. Barnen tjatar om dagsutflykter. Min fru är hungrig och laktosintolerant. 

SL-kartan vi står och tittar på ser ut som en rebus. Jag blir sugen på Masmo, men vet inte vad Masmo innebär. Vi behöver hjälp att inte behöva välja. Kan någon rädda oss från denna onda sommar av velande och våndor?

 

Intro till Eguale 

Lars Appelquist sitter i sin stora sekelskiftsvilla i Skoghall utanför Karlstad. Han tittar ut mot Vänerns öppna vidder. Tjock vit rök väller stundom in från det närliggande pappersbruket, något som irriterat honom ändå sedan han flyttade hit från Stockholm. Varför måste pappersbruket ligga just här där det är som vackrast, och dyrast att bo? Det är något han inte vill tänka på. Han vill drömma sig bort till Colombia, de vackra bergen, den naturliga tjocka vita dimman och inte minst de vackra kvinnorna. Men även här är det något som stör vyn. Han tyckte han hade förberett sig väl med funktionskläder från Mormot, och en riktigt klassisk tropikerhatt för att skydda sig mot den starka solen i zenit. Men något han inte hade förberett sig på var människorna han mötte där. Till en början verkade de så glada, kvinnorna och barnen med sina vita leenden och färgsprakande kläder. Sen träffade han Maria. Han skulle bara gå och uträtta sina behov bakom ett träd på plantaget. Föga visste han då att hon skulle sitta där på huk bakom ett litet skjul och jämra sig. Lite förstod han också om vad hon ville berätta med sina gester mot magtrakten, men tårarna fyllde i desto mer. Maria hade fått missfall. Redan vid fjorton års ålder hade hon börjat jobba på plantaget, med det mest riskfyllda jobbet, att bespruta plantorna med bekämpningsmedel. Carlos som förklarade situationen för Lars, betonade att de visserligen hade instruktioner för hur man skulle använda skyddskläderna, men att de ytterst sällan användes och var i dåligt skick. Och det gick helt enkelt inte ihop med det tempo som krävdes på plantaget.

Lars fick en klump i magen, och kände sig oerhört tafatt när han tryckte några dollarsedlar i näven på henne. Men vad kan kan som VD på ett vinstdrivande rosteri göra? Svenskarna vill ha sitt billiga kaffe. Det är ju vår stapelföda och vårt livselixir. 

Om någon bara skulle kunna ruska om honom sådär igen. 

 

Persona till Brasserie Lipp

Josefin

Det är en Torsdag i början av April och våren har äntligen kommit till Göteborg. Josefin har avslutat sin arbetsdag på Bjurfors där hon som assistent till självaste Nicklas Bjurfors fått beröm inte i första hand för sin arbetsinsats, utan mer för sin “fräscha bränna”. 

Nicky och Julia sitter redan på Brasserie Lips uteservering och Josefin får för en kort stund ett FOMO-anfall men samlar sig snabbt innan hon världsvant kindpussar sina väninnor och singlar ner vid bordet. En flaska Cava står redan på kylning, samma sort de “förälskade” sig så i Barcelona förra sommaren. Barcelona redan bockat, klart och redan så ute, nästa destination blir något mer exotiskt, Dubai! 

I den initiala tystnaden som infinner sig vid hennes ankomst utbrister hon -“Tänk att vi ska åka till Arabien, fan vad coolt”. Det här med flightshaming är inget som skapar skuldkänslor, utan flightbraging är snarare en känsla hon kan relatera till. Flygfönstret som så perfekt ramar in! 

Men om man vill bli lika framgångsrik som Isabella Löwengrip, som man ju vill, så är egentligen privatjet ett måste för att få ihop livspusslet. 

Ett glas Cava blir två, tre och fyra. Och in kommer en tallrik buns som delat på tre blir en perfekt middag. Nötkött är inget som Josefin äter hemma, men när det bjuds är det inte fint att säga nej.

Alltså, det var inte meningen att det skulle bli mer än ett glas efter jobbet, men tjejerna får feeling och är ju både lite wild and crazy och carpe fucking diem, så de bestämmer sig att gå vidare till Push där de känner dörrvakten. Josefin ursäktar sig för sin klädsel (en blus från gina tricot) men i själva verket klär hon sig alltid för en eventuell utgång. Under nattens mingel och dans är Josefin noga med att dricka varannan vatten för att inte torka ut sin känsliga hy.   

I taxin hem kommer hon på att hon ska på frukost med farmor på Hagabadet redan kl 7. Om 4 timmar! Hon kommer vara bakfull och trött, men hon har aldrig missat ett “appointment”. Hon är en duktig flicka. På gott och ont. 

Det spelar ingen roll hur trött Josefin är när hon till slut kommer innanför dörren. Kvällen avslutas i badrummets tempel med ett serum som rekommenderas i senaste avsnittet av “under huden”. Serum är det nya syret. Livsviktigt.

 

 

 

Eva

Det är Fredag och Eva vill unna sig något litet extra tillsammans med väninnorna. Eva är någon som unnar sig, för det kan hon. Som kapitalförvaltare på SEB har hon mycket ansvar och lön därefter. Med kavajen undanhängd känner hon sig fri och sval i sin blus från Filippa K. Och törstig. 

Först en Aperol spritz i baren, benen slingrande runt barstolen, blicken ut mot paradgatan och folkvimlet. Här har hon suttit förut, redan på 80-talet då hon precis börjat sin karriär. Hur lyxigt var det då inte att kunna gå till Brasserie Lipp och kunna äta ostron och dricka Champagne på en helt vanlig Torsdag och sitta och prata inpå småtimmarna. Om drömmar och visioner. Vad blev det av mig? Ganska mycket tänker Eva. Och livet har inte slutat, det har nyss börjat, med utflugna barn, en ekonomisk trygghet och en rätt fitt kropp för hennes ålder om hon får säga det själv. Hon är nyfiket konservativ, äventyrligt lojal, och allt annat som är motsägelsefullt men ändå en del av henne. 

Vid matbordet uppskattar hon de ångande bunsen som hon inte visste var från Asien. Det är spännande att prova något nytt! Samtidigt får smaken av ostron hennes minne att återigen flyga iväg nedför minnenas aveny. Ett härligt sorl sprider sig i lokalen, glas som klingar, röster som stegrar sig emot varandra som hästar i baren. När de fått notan sätter de sig återigen i baren och fortsätter sina samtal. Om jobb, barn och män. Ungefär i den kronologiska ordningen. Och om den planerade resan till Sri Lanka där hon ska lära sig surfa! Hon ser det tydligt inom sig, hur hon tar den där jättevågen perfekt, glider fram med hela havets kraft bakom sig mot palmerna och hyddorna där vid strandbrynet. Där ska hon snart avsluta dagen med en helkroppsmassage.     

Men nu är hon i Göteborg. Klockan börjar närma sig 22, och en slags plötslig tröttma drabbar Eva. Hon stoppar en gäspning och nyper sig i själv i låret men inget hjälper. Det är inte att hon inte är öppen för att vara ute senare men hon orkar verkligen inte gå vidare någon annanstans på avenyn. Att stå i kö, och kanske frysa. Och på Brasserie Lipp finner hon inget som gör henne speciellt pigg för tillfället.  

Samtalen vid borden och bardisken börjar ebba ut. Eva kan lika väl gå hem. Det är en dag imorgon också. 

 

Per Zimmerman - Persona till Nakuru zoo

Per Zimmerman är 12 år och bor i Malmö innerstad. Båda hans föräldrar är arkitekter och det speglar sig i den sparsmakade inredningen och de obefintliga husdjuren. Det här höst ute och regnet slår mot de stora fönsterna. Han är ensam hemma. Per gråter, men vet inte om han gråter för att han är ledsen eller glad. Det är en konstig känsla. Han sitter med telefonen framför sig och tittar på ett videoklipp när ett lejon springer ut på en savann, först trevande sedan allt mer självsäkert. Det är Leonard, det är Pers Leonard som han lärt känna under flera år. Leonard som är lite introvert precis som Per själv känner sig. Leonard som samtidigt är modig och står upp för sina vänner när det behövs. Så som Per vill vara. 

Och nu är Leonard fri. 

Per scrollar ner i flödet och minns de stunder de haft ihop. Hur han bara för några månader såg Leo ta sitt första utomhusbad för säsongen på Nakuru Zoo. Hur han först försiktigt doppade tassarna innan han hoppade i med ett stort plask. Det var då han också såg nedräkningen för återförandet för första gången. I nästa inlägg är han själv taggad! Där står han på Nakuru Zoo tillsammans med Leo med ett stort leende på läpparna. Tänk att han var där, som han hade längtat och läst på inför det besöket. Han visste allt om Leo, vad han åt till frukost, vilka leksaker han tyckte om mest, och hur han var i sociala sammanhang. Ja, Per har faktiskt följt Leo sedan han var en bebis och räddades från tjuvjägare i Kenya. Hur arg han blev när han läste om vad hans mamma hade råkat ut för. Hans sätt att trösta sig var att läsa vad man kunde göra i kampen mot tjuvskytte och det tänker han fortsätta att vara engagerad i. Han tänker ryta till när det behövs.

​

Skriva en deckare på en A4

​

Ön

Det var den första reguljära färjan ut till ön för säsongen. Vinden blåste friskt från nordost och de tunna grå molnen gjorde det nästintill omöjligt att säga var vattnet började och himlen tog vid. Det var en enda jämngrå sörja. Och en sörja var också vad denna utredning var. Det hela hade börjat med en geografisk förvirring där länskrim i Stockholm hade gett utredningsansvaret till polisen i Halland. Trots sitt namn ligger Hallands Väderö i Skåne, flera mil från den halländska gränsen och har fått sitt namn för att man därifrån kan förutse vilket väder Halland ska få.

Och nu skulle man få mulet väder i Halland.

Att fallet hamnat i Octavius Bernadottis knä var en kompromiss mellan de rivaliserande polismyndigheterna i Skåne och Halland. Som boende i Östra Karup sågs han stå med en fot i bägge landskap, något som också speglades i hans breda sydhalländska dialekt. Octavius Bernadotti var trots sitt namn varken italienare eller kommen ur ett högre samhällsskikt. Efternamnet var en produkt av hans mors starka republikanska ståndpunkt och hennes rättshaveristiska förehavanden. Det var de långa domstolsförhandlingarna om rätten till efternamnet som hade fått Octavius intresserad av arbeta inom rättsväsendet.

På fastlandet, i det pittoreska färjeläget Torekov, hade hans namn öppnat dörrar som annars hade förblivit lyckta. Biskopen hade tagit honom för någon av kunglig eller åtminstone katolsk börd, och stolt visat upp de sigillindränkta brev han mottagit både från Vatikanen och utländska kungahus. Pokalerna från Båstads Tennissällskap och hedersomnämnandet från Västra Skånes Pojktennis skvallrade om hans nära band till det svenska hovet.

Trots reglementet mot otillbörligt gynnande och tagande av mutor, hade Octavius svarat jakande på erbjudandet att få husrum i den gamla fyrvaktarbostaden på ön. Att överhuvudtaget få vistas på ön mer än under dygnets ljusa timmar krävde kyrkans tillåtelse eftersom de sedan sent 1700-tal stod som ägare av ön. Det skulle vara kontraproduktivt för det polisära ärendet att motsätta sig denna givmildhet resonerade Octavius.

På god fot med kyrkan hade däremot Tony Backman inte varit när han anlände till bygden i mitten av november föregående år. Han hade anlänt till Torekov med ett illa dolt förakt för kyrkan och varit tydlig med sitt uppdrag att utreda dess tvivelaktiga förehavanden på ön. Att han drevs av ett starkt mindervärdeskomplex gentemot sin fru Signe Backman, journalist på den grävande tidskriften Cigarillen, var dock något han inte var tydlig med.

Octavius hade som hastigast ögnat igenom den korrespondens som han genom fullmakt fått tillgång till av Signe. Där hade Tony beskrivit resan ut till Väderön i detalj. Hur han med nöd och näppe hunnit med färjan. Han hade stått i fören med det yviga hårsvallet saltstänkt och sett ön i fjärran. Endast anblicken av ön, förklarade han i brevet, hade gett honom en tydlig vision, och han kände att de lösa trådar han tidigare endast haft på en vägg i källaren nu sammankopplades på ett nästan övernaturligt sätt.

Vad det var för lösa trådar, eller vad som drivit honom till ön, var för Signe ointressant då som nu. Av erfarenhet hade hon lärt sig att den bästa taktiken för att motverka hans upptåg var att inte i form av frågor, slänga bränsle på den eld som redan brinner.

Signe utryckte det som att hon inte kunde göra mycket åt sin mans besatthet, och i slutändan var det hans beslut att fara. Hon hade varit med om det förut, om än i mindre omfattning. Ett år var det ornitologi, ett annat kreolsk matlagning. Dessa skov följdes allt som oftast av en period av stark inåtvändhet och självrannsakan. Inte sällan manifesterad i stark klåda. Ja, för egen del var hon luttrad, men avfärden hade framförallt varit tråkig för barnen som ännu var små.

En slags lidelse, eller medkännande, drabbade nu Octavius som stod på samma plats i fören som Tony stått endast halvåret tidigare. Han hade vid flera tidigare utredningar ansträngt sig för att gå in så djupt som möjligt in i den eftersökta personens karaktär, och nu hade det gått väldigt lätt, nästan skrämmande lätt att bli en annan. Den kraftiga identitetsförvirring som i regel infann sig efter månader av karaktärsövertagande hade nu kommit efter endast efter ett par dagar. Vid den rutinmässiga rakningen på morgonen hade han plötsligt sett Tony i spegeln, och råkat skära sig själv i underläppen.
Octavius kände igen sig själv i Tony, de hade ett liknande komplex, men hos Octavius riktade sig detta mot modern, inte mot hans fru. De var lika i många andra avseenden – det som främst skilde dem åt var att Tony var död. Antagligen mördad.

​

Annonstext för lågprisgym och lyxgym

​

99 spänn för en tvättbräda!

Eller 99 spänn för lite mindre trappflås. Det är upp till dig.
Planet Fitness är ett gym för alla, vilket inte minst speglas i våra inkluderande priser. Köp ditt medlemskap på www.planetfitness.se så får du träna hur mycket eller lite du vill, på alla våra anläggningar. Det är dumt att betala för mycket för sin egen svett.

​

Koppla ner, klicka i.
Koppla upp dig mot ditt inre flow.
Känn hur pedalernas kadens, kroppens puls och musikens bpm skapar en inre enhet.
I ett nedsläckt rum med brinnande stearinljus ser vi knappt varandra, men känner varandras närvaro starkare än någonsin förr. Vi är på väg mot samma mål. Vi pushar varandra mot nya höjder. Börja din inre resa nu.

​

Annonstext för Felix osötad ketchup

​

Räddaren i nöden

“Hej. Det här är Toms pappa. Han med det krulliga håret. Alltså min son. Inte jag. 

Till min stora förvåning hittade jag istället för matlåda, en gummistövel i min portfölj. Detta måste innebära att Tom endast har en stövel på sig. Återkoppla gärna hur vi löser detta. Sitter i möte så vändande sms uppskattas. Det finns några plastpåsar i botten av ryggsäcken. 

Bara en idé ;-) “

 

Felix ketchup. Nu utan tillsatt socker. För oss som vill känna oss lagom duktiga ibland.

 

 

Räddaren i nöden

“Hej! Det här är Simons pappa. Var det matsäck idag? Det har vi totalt missat. Ert mail måste hamnat i skräpkorgen! Kan man swisha till detta journummer? I så fall kan väl ni pedagoger köpa korv med bröd på väg till Slottsskogen? Kiosken bredvid närlivset. Grovt bröd. Rostad lök. Felix ketchup (den utan tillsatt socker). Mjölk om det finns. Tack på förhand!”  

 

Felix ketchup. Nu utan tillsatt socker. För oss som vill känna oss lagom duktiga ibland.

​

​

Debattartikel 

​

Ta hem IS-barnen

Sveriges regering med Margot Wallström i spetsen har varit extremt senfärdiga med att få hem de svenska barn som sitter instängda i syriska läger. De måste agera nu och inte gömma sig bakom byråkratiska hinder.

 

Vita tält ligger utslängda lite varstans. Landskapet är kargt och ogästvänligt. En hård vind blåser in från norr. Barn med synliga revben stirrar tomt in i kameran. Vi är tyvärr alltför vana vid sådana bilder, från platser som Somalia, Jemen och Darfur. Något vi dock inte är vana vid är att barnen talar svenska. 

 

DN:s prisbelönte journalist Niklas Orrenius besökte flyktinglägret Al-Hol, i det kurdkontrollerade nordöstra Syrien för DN:s räkning i mitten av april. Där mötte han den avlidna IS-krigaren Mikael Skråmos barn som på distinkt göteborgsdialekt vädjade om att få komma hem till Sverige. Med båda föräldrarna döda är det nu barnens morfar som desperat försöker få hem dem till Sverige. Hjälpen från justitieministern Morgan Johansson har varit kommentarer som: “Om en svensk medborgare skulle bege sig till en svensk utlandsmyndighet kan svenska utlandsmyndigheter ha möjlighet att bistå med konsulärt stöd”. Det är symtomatiskt med en svensk byråkratisk ton, utan värme eller medkänsla.  Det är dessutom en bekväm lösning då de 80-talet barn till svenska medborgare som sitter fast i lägren inte har någon möjlighet att besöka “en svensk utlandsmyndighet”. Eftersom de är barn.

 

Den svenska regeringen har ett dystert facit när det gäller att hjälpa svenskar utomlands.

Tydligaste exemplet är tsunamikatastrofen 2014, där Sverige var ett av de länder som sist kom till undsättning för sina medborgare. Initialt hänvisade man till utrikesdepartementets praxis att man inte får hjälpa svenskar på plats, med exempelvis hemresor. Detta var något man dock till slut lyckades lösa med att låna ut pengar till flygresan till de som “på egen risk åkt ner på semester”. 

 

Länder som Frankrike och Italien reagerade betydligt snabbare med åtgärder och chartrade snabbt plan för att ta hem sina medborgare från Thailand. Dessa länder har varit betydligt snabbare även med att nu hämta hem sina medborgare, inklusive barn från de syriska flyktinglägren.

 

Inga svenskar dog på grund av att inte få transport hem under tsunamin 2014, men de upptog viktiga vårdplatser i Thailand som med stor sannolikhet resulterade i att lokalbefolkningen inte fick adekvat vård och i värsta fall avled. Det “solidariska Sverige” har inte lärt sig av sina misstag. Den kurdiska administrationen i Syrien går på knäna, inte enbart på grund av skötseln av flyktinglägret. Att IS är besegrat är till stor del kurdernas förtjänst, och de har betalat ett extremt högt pris i dödade och sårade soldater. Kurdiska myndigheter har vädjat till Sverige att ta hem IS-terroristernas barn. Det är det minsta vi kan göra för att vissa uppskattning för alla de uppoffringar de har fått göra. 

 

Sveriges regering med Margot Wallström i spetsen har varit extremt senfärdiga med att hjälpa de svenska barnen i lägren. Svårigheten och komplexiteten i frågan har lagts fram som argument till att åtgärder har dragit ut på tiden. Men källor inifrån regeringskansliet har också påpekat att långsamheten inte enbart berott på byråkratiska hinder, utan att hänsyn tagits till hur vindarna blåst i den offentliga debatten. 

I Expressen den 11:e april kan man läsa: “Nu sprider sig oron i regeringskansliet för vad som händer om barnen börjar dö och skulden läggs på regeringen.”

Enligt en mätning som tidningen Metro gjorde i mars, så ansåg hälften av de tillfrågade att Sverige inte aktivt skulle ta hem IS-terroristers barn. En opinion som nu alltså verkar svänga och regeringen med den. Att Sverige ska införa “folkdomstolar” på detta vis, där opinionen bestämmer över barns liv eller död är inte värdigt ett land som vill framstå som en humanitär stormakt. 

 

Hur Sverige ska hantera de svenska terrorister som stridit för terrorsekten IS kan måhända ses som en komplex fråga som kan ta tid att hitta lösningar på. Men de svenska barn som i detta nu svälter och far illa i dessa läger är ingen komplex fråga. Röda korset och andra humanitära organisationer har varit extremt tydliga och har riktat stark kritik mot den svenska regeringen.  

“Det handlar mer om politisk vilja än praktisk vilja.“, säger Ola Matsson, ordförande för röda korset“ Jag tycker det är en konstig debatt som förs i Sverige idag. Vi har en rättsordning som IS vill störta, vilket de lyckas med nu.”

 

De här barnen har inte själva valt att åka ner till en krigszon. De är själva offer, traumatiserade av vad de fått vara med om och bevittna. Det är en humanitär självklarhet att dessa barn aktivt ska hjälpas hem till Sverige. Hur de ska tas om hand väl hemma i Sverige är en fråga för socialtjänsten i varje kommun. Att deras föräldrars medlemskap i en av historiens värsta terrorsekter inte skulle vara anledning nog att placera dem med andra vårdnadshavare måste ses som osannolikt. En sak är säker: de är inte skyldiga för sina föräldrars avskyvärda handlingar och de ska inte straffas för dem. Allra minst med döden. 

​

Beskrivande text om reklambyrå för Lia

​

Change the agency

För den det berör.

När du går in på changetheagency.se kommer du mötas av en starwarsfigur som pratar i en kobratelefon. Dessa två starka varumärken arbetar inte Change the agency med 

vilket för den kritiska betraktaren kan te sig en aning lustigt. Denna avsaknad av två varumärken är dock inget Change the agency behöver skämmas eller vara ledsen för, då man har andra starka varumärken som Volvo trucks, Skanska och chipstillverkaren Lays som kunder.

 

Man håller på med en uppsjö av olika aktiviter, som man väljer att likt resten av hemsidan beskriva på det engelska språket. Här talas det om allt från branding, retail, PR, content creation, och mycket annat. Huruvida språket man använder i copy och design är engelska är inget som framgår. Men så kan det mycket väl vara. Klart är i alla fall att man inom Change har både en eventbyrå, retailbyrå och en contentbyrå. Så här håller man på med både reklam, PR och digital produktion. 

 

Det är på Drottninggatan 38 det händer. Här har man funnits sedan drygt två år tillbaka, och när man ser på inredningen så skingras mystiken kring starwarsfiguren och kobratelefonen. De finns nämligen där på riktigt. Fair enough. De delar utrymmet på de 850 kvadratmetrarna med inomhuspergola, eldstad, papegojor och inte minst ett 60-tal flexibla arbetsplatser som räcker väl för de 50-talet anställda. Det är inte för inte som kontoret är en av kandidaterna till Sveriges snyggaste kontor 2019. Här finns också en filmstudio där du som drömmer om att skapa film kan förverkliga dessa drömmar. 

 

Change the agency skyltar tydligt med att de är en del av byråsamarbetet på sin hemsida. Könsfördelningen i styrelsen är beroende på vem man frågar helt okej eller fantastisk där tre av åtta styrelsemedlemmar är kvinnor. På själva byrån behöver du varken känna dig ensam som man eller kvinna där 60% är kvinnor och 40% är män.

​

​

Poetiskt manifest för Tinder

Busschaffisen håller hårt i växelspaken. Hela bussen rycker till när han lägger i högsta växeln. 

Knoppen längst upp på skaftet är blankpolerad. Den han smekt de långa ensamma motorvägssträckorna. Du känner dig het när han slänger en blick mot dig. Vill helst be om att han sätter på air conditon, helst be att han sätter på dig. Men inget av det gör du. Du stirrar ut genom fönstret. Ser regnet sakta smetas ut. Ganska meningslöst det här.

 

 

Hon luktade så fräscht. Det är det första du minns. En vindpust i din riktning. Det blöta håret som svepte förbi i slow motion. Det där leendet i skymundan. Menat till dig med aldrig besvarat.

Njutånger, en ort i Norrbotten som nu bor kvar i dig.

 

 

Du vill säga jalusier fastän alla säger persienner. Han sitter där bakom dem. Persiennerna alltså. Texterna du skriver är till honom. En främling som ännu inte visat sig. Han med de olikfärgade kulörta strumporna och det fiskbensliknande ärret under kindbenet. Du vill bryta dig in hos honom, bända upp hans mörker. Du vill berätta att kofot i plural blir kofötter och är mycket roligare. Att det är roligare att vara två mot världen.

 

 

En idé. En fast övetygelse. Någon för mig. Jag är speciell. Jag förtjänar någon. Något bättre. Än det här. Ensamheten. Den ljuga acceptansen i den. Ta mig ut ikväll. Ta mig ut ikväll. 

 

​

Kort annonstext för Talita (som jobbar mot traficking)

 

1230323923 

 

läppstift, trosor, kondomer,

ibuprofen, pevaryl, heroin, pepparsprej, det tummade fotografiet

på barnen där hemma.

 

svettpannan, snusandedräkten, fiskögonen,

gommens gröngula beläggning, rosselstönen, den tjocka fingervarma 

sperman, spotten, slagen, pengarna slängda på golvet.

 

skammen, utsattheten, självmordstankarna.

 

en ren säng, traumaterapi, rehabiliteringsprogram. 

 

en framtid för utnyttjade i sexhandeln.

 

stöd talita

 

swish: 1230323923

 

​

Beskrivande text om reklambyrå för LIA

 

Gullers grupp

Är du intresserad av samhällsfrågor så kan Gullers grupp vara något för dig. Du kanske till och med får hänga med till Almedalsveckan! Med kunder inom kategorin samhällsaktörer har man gjort kampanjer inom så vitt skilda ämnen som våld i nära relationer, tonen i sociala medier och synliggörandet av dolda folksjukdomar. Kunderna är både privata och offentliga organisationer där några exempel är Umeå kommun, Raul Wallenberg Academy, Fryshuset, Unicef och Vårdföretagarna.

Gullers grupp kallar sig själva för en kommunikationsbyrå och man ser sig som Sveriges ledande byrå för samhällsaktörer. Med kontor i Göteborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall och Umeå är man med sina totalt 157 anställda en relativt stor byrå. Detta märks också på det antal professioner som ryms inom koncernen, där bland annat så vitt skilda yrken som ux-designers, mediaspecialister, art- directors, copywriters, journalister och hållbarhetsexperter samsas.

En stark tillväxt är något som präglat Gullers group de senaste åren, där man bland annat genom förvärv växt kraftigt. Bara under 2019 har man köpt upp Ellermore och Qre. 2018 förvärvade man den Göteborgsbaserade contentbyrån Matter.

I Göteborg huserar man på Magasinsgatan 22 där man har ett 30-tal medarbetare med en jämn könsfördelning (16 kvinnor och 15 män). I ledningsgruppen sitter två män och en kvinna. I Göteborg är man med i byråsamarbetet som skapades i svallvågorna av Metoo.

Praktikplats söks via företagets egna rekryteringssajt.

​

​

Annonstext för juristbyrå

​

Förordning om ändring i juristbyråers status quo (1994:1716)

Utfärdad den 2 maj 2019
Morris Law föreskriver att 2 a kap. 3 a, 5 a, 7 a–8 b, 9 a och 11 a §§ förordningen (1994:1716) om verksamheter som bedrivs inom juridik, kunna om så önska upphöra med omotiverad traditionsbunden praktik.
2 a kap.
3 a§
1 Trots 3 § andra stycket är det fullt möjligt att bedriva juridisk verksamhet på ett modernt sätt, där exempelvis titel inte nödvändigtvis behöver stå tillbaka mot individ (se personliga behov paragraf 11:3).
Där det inte i relation kund och jurist behöver föreligga lång distans. Moderna betalningslösningar, och andra teknologiska lösningar ska ej framstå främmande.
Trots 7 § första stycket 3 är det de facto möjligt att vid intresse av sådan tjänst för modern människa med omstörtande och samtidigt vänligt sinne söka sig till Vallgatan 30 för vidare information.

​

Anna Lisa

​

Hej! Jag heter Anna-Lisa-Law-sson

Jag bor i Utby men också innanför Vallgraven. Jag är affärsjurist men också mamma till Ellen. Jag gråter till Extreme home makeover
men är också en extremt skicklig förhandlare.

Jag är mitt jobb men också mig själv.

Vi på Morris Law låter människan bakom titeln komma fram något som också speglas i vårt kundbemötande.
Välkommen att söka jobb på Sveriges modernaste advokatbyrå.

​

​

Text om tandimplantat

​

Syntechs nya implantat revolutionerar tandläkarmottagningars flöde

Med Syntechs nya kompositskruv halveras behandlingstiden för att sätta in implantat och återbesöksfrekvensen minskas markant. Detta ger en ökad effektivitet på tandläkarmottagningar där en signifikant ökad kundgenomströmning ger högre bruttomarginaler på sikt. Att ta steget att byta ut saknade eller skadade tänder har aldrig varit mindre. Astra Tech har med Syntech inte bara möjliggjort för ökad livskvalitet hos patienter generellt utan har också adresserat den kliniska professionens önskemål, främst gällande de ofta förekommande komplexa involontära svalgreflexerna som inte direkt försvårat operationsförfaranden men skapat upplevt obehag. De ofta förekommande komplikationerna gällande gingvit och i dess förlängning parodontit efter operation har en prevalens aldrig tidigare skådat i jämförbara tvärvetenskapliga studier.

Fyra år har gått sedan Dr Ulf Günters legendariska medverkan på Ruhr Congress i Bachum. Under anförandet “Un der odontologische therapie von der klinsch-tefflischer effekt” presenterade Dr Ulf prekliniska data från den dubbelblinda studien rörande Syntechs kompositvskruv och dess vidare integration i implantatsystemet med samma namn.

Dr Günter som varit en del av Astra Techs högre forskarråd sedan 2002, berömde där sina kollegor i Mölndal: “Med en hängivenhet till munhälsoproblematik och dess implementering i de breda befolkningslagren har vi möjliggjort för en revolution i hur tandläkarmottagningars inre flöde kan effektiviseras för att möta patienters estetiska såväl som funktionella behov.”

Mycket har hänt sedan det uppmärksammade seminariet i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen. Publiceringen i Journal of Odontology blev vida spridd, där den japanska ordföranden Koichi Sakakura valde att i ett abstrakt lyfta fram: “Syntechskruven har en enastående förmåga att behandla aplasier, även i långt framskridet stadie.”

FASIII-studien BS03201-22 genomfördes på klinik i Chennai som ett resultat av de positiva prekliniska resultaten. Denna studie avslutades i sin helhet i Oktober i fjol, utan avvikelser från den synopsis som presenterades vid konferensen. Med ett fast-track appoval från både FDA och EMA bara ett halvår efter studiens avslutande kan vi nu äntligen introducera Syntechs revolutionerande kompositskruv på marknaden.

Astra Tech har alltid legat i framkant när det gäller implantat, sedan vi introducerade tioblastimplantetet 1993, som var det första implantatet med moderat råa ytor. Med lanseringen av mikrogängorna några år senare spred sig vår teknik även till våra konkurrenter och var länge standard vid större ingrepp, främst i buckala mucosa. Att introducera Syntech är en naturlig följd av detta arv.

Vår forskning är välkänd men något som inte är lika känt är vårt engagemang i sociala frågor. Idag är tandhälsa en känslig fråga för många. Skammen att sakna tänder eller ha skadade tänder är stor och skapar ofta ett känsla av utanförskap. Att ta steget att byta ut sina skadade tänder, eller saknade tänder med implantat är ofta stort. Ingreppet uppfattas som stort och längden på behandlingen avskräcker. Vi har med produkten vi nu utvecklat adresserat dessa hinder men har också tagit det steget längre.

I samarbete med den i nobelprissammanhang ofta nämnda rysk-turkiske odontologen Fjodor Attaturk, har vi i västra Angola redan öppnat dörrarna för ett rehabiliteringsprojekt. Där består klientelet i huvudsak av barnsoldater vars grava ketaminmissbruk skapat oåterkalleliga skador på i stort sett hela cavum oris. Vi ler åt vår framgång med Syntech men att se vår forskning resultera i leende individer är det tydligaste kvittot på vårt hårda arbete.

​

Reportageövning (Kupé)

​

Metamorfos i Majorna

Följ med till Majorna i Göteborg, där hippa fik och trendiga affärer blandas med klassiska arbetarhak och dammiga antikvariat.

Längs med Slottskogsgatan driver små bitar mossa med vinden i riktning mot Mariaplan. Och en och annan lecakula rullar förbi. Johanna Johansen står och påtar med fingrarna i en av blomlådorna vid Café Skogens fasad och ger upphov till denna ofrivilliga marknadsföring av caféet.
Jag slår mig ner vid ett av borden närmast köket. Klockan är strax efter elva och lunchen har inte riktigt dragit igång ännu, men Johanna håller sig sysselsatt. Plötsligt står hon i det lilla köket, som ser ut som ett helt vanligt lägenhetskök. Ljudet från koppar som klirrar och från vatten som strilar söker sig ut i den lilla lokalen blandat med doften av stekos. Gästerna verkar känna sig hemma, nästan som i sitt eget vardagsrum. De ställer vant ifrån sig disken vid köksdörren samtidigt som de byter ett par ord med ägarinnan. Helgens förkylningar och avbokade klipptider avhandlas innan ett “ses imorgon” avslutar konversationen lika naturligt som ett “hejdå”.
Med en bunke raggmunkssmet i ena handen tar hon min beställning. I en gjutjärnspanna på spisen ligger tjocka skivor av bacon och steks, eller snarare kokar, i stekfett. Mina frågor om kundkrets och etablissemangets historia avfärdas inte, men ges inte heller mycket utrymme för följdfrågor. Jag får nöja mig med att läsa några av de inplastade tidningsartiklarna på väggen.
Där får man veta att caféet funnits i över nittio år, men den ikoniska kaffemaskinen i rostfritt stål som erbjuder oändligt med påtår har endast dryga åttio år på nacken. Ägarinnan tog över caféet utan att veta vad hon gav sig in på och hade enligt henne själv ambitioner att göra stället mer modernt. Modernt har det knappast blivit, något som speglar sig in menyn som förutom klassiskt bryggkaffe i huvudsak består av olika matiga smörgåsar. Ett begränsat utbud av husmanskost som går att få vegetariskt om man ber om “utan bacon” finns också på menyn. Att jag befinner mig på ett “arbetarhak” är något som jag snabbt blir varse även om ägarinnan motsäger sig denna kategoriska beskrivning. Två lokala byggarbetare kommer in och väljer världsvant ut sina kaffekoppar bland alla de former, färger och storlekar som finns att tillgå. När jag inte begrundar de antika kaffefläckar som lämnats på Perstorpsplattornas vita mönster, utan lyfter min blick, ser jag mittemot mig en kvinna i fyrtioårsåldern med piercad överläpp och tatuerade överarmar som slevar i sig en raggmunk. Hon arbetar som arborist, alltså trädbeskärare, vilket känns passande på flera sätt.
Nej, det är inte för inte som Jonas Sjöstedt väljer att ta sin fika på Café Skogen de gånger han besöker Göteborg. Det här är en rest av den gamla arbetarklasstadsdelen. Så långt som tillbaka till 1700-talet sträcker sig inte Café Skogens historia, men i kvarteren runtomkring finns spår av denna tid. Då bestod befolkningen av sjömän, hamnarbetare, industrianställda och servicefolk som bodde trångbott i små trähus fastklamrade på majbergets sluttningar. De för Majorna så typiska landshövdingehusen som finns bevarade lite varstans i stadsdelen uppfördes först i slutet av 1800- talet och saknade länge moderna faciliteter som toalett och elektrisk spis. Idag är det en blandning av dessa äldre byggnader och mer moderna lägenhetshus, där andelen bostadsrätter har ökat men där en stor del av beståndet fortfarande är relativt billiga hyresrätter.
När jag betalt för min mat och kaffe och ställt min disk vid ingången till köket får jag visserligen ett avsked som svar på mitt hejdå, men något “ses imorgon” är jag inte förtjänt av som den tillfällige gäst jag ses som. Det första jag ser när jag lämnar Café Skogen är en relativt nyöppnad butik. De säljer humle och malt – något som kan dra tankarna till det gamla agrara samhället, men som snarare spelar på trenden med hembryggd öl.

Ja, ett besök i Majorna är en upplevelse av både gammalt och nytt. Det är en av de områden i Göteborg där gentriferingsdebatten har varit som mest högljudd. När nya influenser kommer in i

tidigare genuina områden höjs det ofta röster om kulturförstörelse, även från de som själva är med och bidrar till just den förändringen.

Nere vid Mariaplan möter jag den lokala radioprofilen Rasmus Persson, känd från bland annat Christer och Morgan i P3 och sin egen podd Faderskapstestet. Han är lite av en stereotyp för den moderna Majornabon med sitt jobb inom media och sina många tatueringar.
– Jag är en sådan där person som jobbar inom media med väldigt oklar kompetens, som väl kom hit och försökte hitta en mer genuin identitet, förklarar han med ett visst mått av plågsam självmedvetenhet.

Det är en slags kulturell appropriering som han ser överallt omkring sig, med vänner och bekanta som går med V75-talonger i bakfickan och snusar billigt lössnus.
– Man förförs direkt av identiteten här i Majorna, och den vill man stoppa in sin egen rotlöshet i och förse sig själv med ett ankare.

Rasmus kommer ursprungligen från Munkfors, en avfolkningsbygd där arbetslösheten var hög, och minns när det där kom in folk utifrån, närmare bestämt från Holland. De öppnade caféer och gjorde mycket nytt i bygden. I stunden såg han det mest som irriterande och falskt, men nu i efterhand förstår han vilken positiv kraft holländarna stod för.

– Det där tycker jag att man kan applicera på Majorna, säger han. Jag förstår att unga människor med en annan bakgrund kan sticka i ögonen på de redan etablerade Majornaborna, men det är också de som gjort stadsdelen levande och vibrerande. Numera händer alltid någonting här, inte minst inom kulturområdet.

I den lokala bokhandeln annonserar de ut ett författarbesök av Henrik Bromander senare på kvällen och på uppsatta anslag uppmanas man att ta kurser i keramik och lädersmide. På kulturhuset Ocenen kan man om några helger njuta av Tuaregmusik från Niger.
Majorna har en väldigt stark identitet och ett visst mått av patriotism, som man bland annat kan se manifesterat i designbutiken Pop-Up Store. Här säljs något som skulle kunna kategoriseras som “majorna-memorabilia”: posters, designkaffekoppar och bebiskläder. Retrokänslan är total och spårvagnsromantiken genomsyrar mycket av utbudet. På dörren står en skylt med texten “Support your local” bredvid klistermärken som uppmanar till feministisk revolt och till att krossa kapitalet.

Precis som Café Skogen är ett lysande exempel på det gamla Majorna, symboliserar fiket Matería det nya. Jag beställer en kaffe, som rostats lokalt i Gamlestan i Göteborg, och medan jag väntar botaniserar jag bland utbudet i kyldisken. Chiapudding och rawballs, sallader och fyllda surdegsknyten. I dryckesväg finns det äppelmust och rabarberlemonad, etiketterna är snygga och produkterna ser ut att vara hantverksmässigt gjorda. Med det rykande kaffeglaset i handen frågar jag om påtår ingår men får ett nekande svar. Det kostar tio kronor extra. Inne på fiket ser det mysigt ut, brädstumpar från det nedlagda Götaverket upptar större delen av väggen, en trappa i industriell stål leder upp till ett litet podium. Uteserveringen är nästintill proppfull av barnfamiljer med barnvagnar och unga människor med mac-datorer. Ett barn som uppenbarligen inte lärt sig tala distraherar en av männen som arbetar framför sin skärm. Han lägger huvudet på sned, drar en liten diskret suck och kliar sig i det glänsande skägget. Den välanvända kepsen ser ut att dölja en begynnande flint. En yngre kvinna med röda och svarta tatueringar på armarna och en röd bandana virad runt huvudet skrattar högt med sin väninna. Chiapuddingen är uppäten och örhängena med feministsymboler blänker i solen.

På den nybyggda cykelfartsleden utanför är det ett jämnt antal bilar och cyklister som samsas om utrymmet. Miljöpartiet fick ett relativt stort stöd i Majornas valdistrikt jämfört med rikssnittet, men Vänsterpartiet är i klar majoritet. Om det säger mest om stadsdelens arbetarklassarv eller om dess unga, till synes medvetna invånare, är något jag funderar på medan jag ger mig ner mot Göta Älv. Vägen kantas av second hand butiker, små kvarterskiosker och hippa cykelbutiker. 9:ans spårvagn skramlar till när den i en kraftig gir svänger av från Älvsborgsgatan in i vagnhallarna för en välbehövlig vila. Här har en stor banderoll satts upp längs med Karl Johansgatan. Ett gammalt

industriområde ska göras om till “fyra mysiga kvarter” med hela 500 nya bostäder som ”ska hålla Majorna varmt om hjärtat”.
Nere vid älven finns ett promenadstråk där den friska salta vinden från havet svalkar. Båtar ligger förtöjda längs med kajen, små i jämförelse med Stenas jättefartyg som skymtas vid Tysklandsterminalen. Här ska också med tiden ske en förändring, där färjetrafiken och fiskhamnen med tiden förväntas flytta på sig till förmån för moderna byggnader med älvutsikt. Det är många som flanerar längs med vattnet, unga som gamla. Glassförsäljningen har kommit igång och många är de som går med ett rån i handen och kisar mot solen.

Under den mäktiga Älvsborgsbron ligger området Röda sten med sin konsthall och ett större grönområde där en av stadens lagliga grafittiväggar finns. Ljudet från trafiken som dundrar långt där uppe blandas med sorlet från människor som sitter och dinglar med benen från träbryggan. Längre bort står ett gäng med ungdomar och poserar med sina motorcyklar. Två damer i pensionärsåldern går stavgång och några barn leker tafatt på den gula gräsmattan. Härifrån ser man den stora röda varvskranen i Eriksberg, som numera endast tjänar som en symbol för den gamla varvsstaden Göteborg. Här i området kring Röda Sten hade många av de som bodde i Majorna förr sina arbeten, på sockerbruket som nu inhyser företagshotell eller på bryggeriet som nu är en del av ett större hotelkomplex. Tiderna förändras men mycket är det som finns kvar, måhända i annan form och med en ny identitet. Och ibland som ren rekvisita. Detta kan man tycka vad man vill om, men en sak är säker: som besökare i Majorna finns det verkligen något för alla tycken och smaker.

——

Upplev de många olika sidorna av Majorna: Gathenhielmska reservatet

Beläget på Pölgatan(!) nära Stigbergstorget är det Gathenhielmska reservatet väl värt att besöka. Här är byggnader från 1700-talet bevarade och ger en inblick i hur Majorna såg ut före bränder och rivningsvågar.

 

Kafé Marmelad

Ett litet pittoreskt café med stort utbud av juicer och fenomenalt surdegsbröd. Uteserveringen är liten och populär sommartid så kom tidigt.

Silverkällan

Beläget i ett klassikt landshövdingens på Älvsborgsgatan 31 kan du avnjuta några av Majornas billigaste ölsorter. Här är klientelet mestadels av stammiskaraktär. Gå inte hit för en kulinarisk upplevelse utan för den genuint otrevliga atmosfären.

​

Helena Lundström design

Helena Lundström är en prisbelönt designer som syr upp kläder till artister som Linnea Henriksson och Sarah Klang. Hennes showroom ligger på Bangatan nära det Gatenhielmska kulturreservatet. Anmäl ditt besök i förväg för att vara säker på att det är öppet.

​

Majornas antikvariat

Med ett brett sortiment, inte minst om den lokala historian besök det trevliga antikvariatet på Mariagatan i närheten av Mariaplan. Vägg i vägg ligger den ikoniska korvkiosken med namnet Korv Kiosk. Här anordnas ibland konserter på det lilla taket.

​

​

Notisövning

 

Skattungbyn har egen valuta

I Skattungbyn i Orsa kommun har valutan “klövern” fått ett uppsving den senaste tiden. Klövern baseras på marknadspriset på honung och i nuläget finns mer än tusen sedlar i omlopp. Ett fyrtiotal av byborna är bärare av valutan. Invånarna ser användandet av valutan som en försäkring då den är kopplad till en specifik råvara. Kjell Holmstrand introducerade “klövern” redan på 80-talet för att finansiera sin bigård. Han hade inte fått lån i banken och skapade därför sin egen finansieringslösning. Skattungbyn är inte ensamt om att ha en egen valuta. Lokala valutor finns på flera platser runt om i världen, bland annat i Paris, men de har ofta en kort livslängd.